Weekend

| Dagligen
 
 
En weekend hemma. I helgen har jag haft välbehövlig tid hemma. Det blev några dagar med familjen, vacker natur, god mat, sol och att bara få vara, få andas. Som ni har märkt i mina senaste inlägg så är det otroligt viktigt för mig nu, att få andas. Och det har jag fått göra hemma i ett par dagar.
 
Dessutom fick jag träffa min bästa väns docka till dotter och stora son. Det blev en dag i solen tillsammans med dem på Föreningsträdgården, i Göteborg. Grönska mitt i storstaden. Att få leka på lekplatsen med pojken, lite bebismys (jag förstår nu vad folk säger om att bebisar luktar så gott) och kvalitetstid med sin bästa vän. Kärlekskvoten kan man aldrig fylla på för mycket, men jag fick en rejäl dos igår. Magiskt. 



Enyoing life

| Dagligen


Att uppskatta tiden för att andas, att bara vara, är någonting nytt men oerhört viktigt för mig nu. Går oftast min havspromenad för detta, ibland vid all grönska. Det är något helt fantastiskt, att bara stänga av tankarna och bara andas. Jag mår bra, jag känner mig fri. 

Nu är jag påväg hem, hem till Göteborg/Alingsås, för några dagar med min familj, för att andas lite till, för några dagar till att hitta mig själv lite till. Det är viktigt, det är en del av processen. Men jag mår bra, det är huvudsaken. Jag uppskattar vardagen, livet.



Köpenhamn

| Dagligen
Inget filter eller redigering behövs på denna Iphone-bilden. Nyhavn i sitt esse igår.
 
Storstadspuls, sommar och fina flickor! Igår spenderade jag dagen här, i älskade Köpenhamn, med mina flickor Linda och Helena. Sist vi tre sågs tillsammans var i Oslo förra året, så nu var verkligen på tiden att göra något igen. I stekande sol turistade vi, åt brunch & drack bubbel på Café Norden, shoppade på Magasin De Nord och klämnde på väskorna inne på Louis Vuitton innan vi tog ett glas rosé på uteserveringen innan vi begav oss hemåt. Blev minst sagt en heldag i Köpenhamn och en väldigt lyckad sådan. 



Livsförändringar

| Dagligen
Ibland blir det inte som man har tänkt sig. Ibland tar livet drastiska steg åt en riktning som man inte alls är beredd på, och det är både chockerande, förvirrande och men utvecklande. För det är verkligen så att man klarar mer än vad man förväntar sig att klara och det gör man bättre än vad man tror man ska göra. I mitt fall trodde jag inte att min livsförändring skulle ske nu, och inte på det sättet den gjorde det - men det hände och nu står jag inför nya dörrar att öppna. Jag står i ett nystartat kapitel där vad som helst kan hända, vad som helst får hända. Tiden får utvisa och jag kan medge att det är nytt men otroligt spännande. Detta var egentligen ingenting jag önskade, men ibland blir det som sagt inte som man tänkt sig. Det är viktigt att blicka framåt och ta äventyret i sina händer och inte gräva ner sig. Jag är otroligt tacksam över vad livet har givit mig och har att ge mig. 
 
Följer ni med på mitt nya kapitel? För nu vänder jag blad.